publicerad: 2015
näringsgren
när·ings|gren
substantiv
~en ~ar • till gren 2 näring 1
Singular | |
---|---|
en näringsgren | obestämd form |
en näringsgrens | obestämd form genitiv |
näringsgrenen | bestämd form |
näringsgrenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
näringsgrenar | obestämd form |
näringsgrenars | obestämd form genitiv |
näringsgrenarna | bestämd form |
näringsgrenarnas | bestämd form genitiv |