publicerad: 2015
officer
of·fic·er
[‑e´r]
substantiv
~en; som pl. anv. officerare, best. pl. officerarna • militär med ansvarsfulla befälsuppgifter från fänrik och uppåt
Singular | |
---|---|
en officer | obestämd form |
en officers | obestämd form genitiv |
officeren | bestämd form |
officerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
officerare | obestämd form |
officerares | obestämd form genitiv |
officerarna | bestämd form |
officerarnas | bestämd form genitiv |