publicerad: 2015
officerare
of·fic·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. officerarna • officer
Singular | |
---|---|
en officerare | obestämd form |
en officerares | obestämd form genitiv |
officeraren | bestämd form |
officerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
officerare | obestämd form |
officerares | obestämd form genitiv |
officerarna | bestämd form |
officerarnas | bestämd form genitiv |