publicerad: 2015
omformare
om|form·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑formarna • av elektrisk ström
| Singular | |
|---|---|
| en omformare | obestämd form |
| en omformares | obestämd form genitiv |
| omformaren | bestämd form |
| omformarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| omformare | obestämd form |
| omformares | obestämd form genitiv |
| omformarna | bestämd form |
| omformarnas | bestämd form genitiv |


