publicerad: 2015
omordning
om|ordn·ing
substantiv
~en ~ar omordna
Singular | |
---|---|
en omordning | obestämd form |
en omordnings | obestämd form genitiv |
omordningen | bestämd form |
omordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omordningar | obestämd form |
omordningars | obestämd form genitiv |
omordningarna | bestämd form |
omordningarnas | bestämd form genitiv |