publicerad: 2015
omorientera
om|orient·era
verb
~de ~t • omorientera el. orientera om ngt
| Finita former | |
|---|---|
| omorienterar | presens aktiv |
| omorienteras | presens passiv |
| omorienterade | preteritum aktiv |
| omorienterades | preteritum passiv |
| omorientera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att omorientera | infinitiv aktiv |
| att omorienteras | infinitiv passiv |
| har/hade omorienterat | supinum aktiv |
| har/hade omorienterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| omorienterande | |
| Perfekt particip | |
| en omorienterad + substantiv | |
| ett omorienterat + substantiv | |
| den/det/de omorienterade + substantiv | |


