publicerad: 2015
omorganisering
om|org·an·is·er·ing
substantiv
~en ~ar omorganisera
Singular | |
---|---|
en omorganisering | obestämd form |
en omorganiserings | obestämd form genitiv |
omorganiseringen | bestämd form |
omorganiseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omorganiseringar | obestämd form |
omorganiseringars | obestämd form genitiv |
omorganiseringarna | bestämd form |
omorganiseringarnas | bestämd form genitiv |