publicerad: 2015
omorientering
om|orient·er·ing
substantiv
~en ~ar omorientera
Singular | |
---|---|
en omorientering | obestämd form |
en omorienterings | obestämd form genitiv |
omorienteringen | bestämd form |
omorienteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omorienteringar | obestämd form |
omorienteringars | obestämd form genitiv |
omorienteringarna | bestämd form |
omorienteringarnas | bestämd form genitiv |