publicerad: 2015
omorientera
om|orient·era
verb
~de ~t • omorientera el. orientera om ngt
Finita former | |
---|---|
omorienterar | presens aktiv |
omorienteras | presens passiv |
omorienterade | preteritum aktiv |
omorienterades | preteritum passiv |
omorientera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att omorientera | infinitiv aktiv |
att omorienteras | infinitiv passiv |
har/hade omorienterat | supinum aktiv |
har/hade omorienterats | supinum passiv |
Presens particip | |
omorienterande | |
Perfekt particip | |
en omorienterad + substantiv | |
ett omorienterat + substantiv | |
den/det/de omorienterade + substantiv |