publicerad: 2015
ordonnans
ordonn·ans
[‑an´s el. ‑aŋ´s]
substantiv
~en ~er • soldat el. befäl med uppgift att befordra tjänstemeddelanden
Singular | |
---|---|
en ordonnans | obestämd form |
en ordonnans | obestämd form genitiv |
ordonnansen | bestämd form |
ordonnansens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordonnanser | obestämd form |
ordonnansers | obestämd form genitiv |
ordonnanserna | bestämd form |
ordonnansernas | bestämd form genitiv |