publicerad: 2015
ortdrivare
ort|driv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑drivarna • till ort 2 drivare
Singular | |
---|---|
en ortdrivare | obestämd form |
en ortdrivares | obestämd form genitiv |
ortdrivaren | bestämd form |
ortdrivarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ortdrivare | obestämd form |
ortdrivares | obestämd form genitiv |
ortdrivarna | bestämd form |
ortdrivarnas | bestämd form genitiv |