publicerad: 2015
ortbrytning
ort|bryt·ning
substantiv
~en • till ort 2 och brytning 3
Singular | |
---|---|
en ortbrytning | obestämd form |
en ortbrytnings | obestämd form genitiv |
ortbrytningen | bestämd form |
ortbrytningens | bestämd form genitiv |