publicerad: 2015
planerare
plan·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. planerarna planera
Singular | |
---|---|
en planerare | obestämd form |
en planerares | obestämd form genitiv |
planeraren | bestämd form |
planerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
planerare | obestämd form |
planerares | obestämd form genitiv |
planerarna | bestämd form |
planerarnas | bestämd form genitiv |