publicerad: 2015
polisförhör
pol·is|för·hör
substantiv
~et; pl. ~ • till förhör 2 polis 1
Singular | |
---|---|
ett polisförhör | obestämd form |
ett polisförhörs | obestämd form genitiv |
polisförhöret | bestämd form |
polisförhörets | bestämd form genitiv |
Plural | |
polisförhör | obestämd form |
polisförhörs | obestämd form genitiv |
polisförhören | bestämd form |
polisförhörens | bestämd form genitiv |