publicerad: 2015
polisförhöra
pol·is|för·höra
verb
‑förhörde, ‑förhört, pres. ‑förhör • till förhöra 2 polis 1
Finita former | |
---|---|
polisförhör | presens aktiv |
polisförhörs (polisförhöres) | presens passiv |
polisförhörde | preteritum aktiv |
polisförhördes | preteritum passiv |
polisförhör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att polisförhöra | infinitiv aktiv |
att polisförhöras | infinitiv passiv |
har/hade polisförhört | supinum aktiv |
har/hade polisförhörts | supinum passiv |
Presens particip | |
polisförhörande | |
Perfekt particip | |
en polisförhörd + substantiv | |
ett polisförhört + substantiv | |
den/det/de polisförhörda + substantiv | |
den polisförhörde + maskulint substantiv |