publicerad: 2015
polisförhöra
pol·is|för·höra
verb
‑förhörde, ‑förhört, pres. ‑förhör • till förhöra 2 polis 1
| Finita former | |
|---|---|
| polisförhör | presens aktiv |
| polisförhörs (polisförhöres) | presens passiv |
| polisförhörde | preteritum aktiv |
| polisförhördes | preteritum passiv |
| polisförhör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att polisförhöra | infinitiv aktiv |
| att polisförhöras | infinitiv passiv |
| har/hade polisförhört | supinum aktiv |
| har/hade polisförhörts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| polisförhörande | |
| Perfekt particip | |
| en polisförhörd + substantiv | |
| ett polisförhört + substantiv | |
| den/det/de polisförhörda + substantiv | |
| den polisförhörde + maskulint substantiv | |


