publicerad: 2015
polisgrepp
pol·is|grepp
substantiv
~et; pl. ~ polis 1 grepp
Singular | |
---|---|
ett polisgrepp | obestämd form |
ett polisgrepps | obestämd form genitiv |
polisgreppet | bestämd form |
polisgreppets | bestämd form genitiv |
Plural | |
polisgrepp | obestämd form |
polisgrepps | obestämd form genitiv |
polisgreppen | bestämd form |
polisgreppens | bestämd form genitiv |