publicerad: 2015
polismyndighet
pol·is|mynd·ig·het
substantiv
~en ~er polis 1 myndighet 1
Singular | |
---|---|
en polismyndighet | obestämd form |
en polismyndighets | obestämd form genitiv |
polismyndigheten | bestämd form |
polismyndighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polismyndigheter | obestämd form |
polismyndigheters | obestämd form genitiv |
polismyndigheterna | bestämd form |
polismyndigheternas | bestämd form genitiv |