publicerad: 2015
polisman
pol·is|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen polis 1 1man 1
Singular | |
---|---|
en polisman | obestämd form |
en polismans | obestämd form genitiv |
polismannen | bestämd form |
polismannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polismän | obestämd form |
polismäns | obestämd form genitiv |
polismännen | bestämd form |
polismännens | bestämd form genitiv |