publicerad: 2015
polismästare
pol·is|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna • en högre chefsperson inom polisen
Singular | |
---|---|
en polismästare | obestämd form |
en polismästares | obestämd form genitiv |
polismästaren | bestämd form |
polismästarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polismästare | obestämd form |
polismästares | obestämd form genitiv |
polismästarna | bestämd form |
polismästarnas | bestämd form genitiv |