publicerad: 2015
pretor
pret·or
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • en fornromersk ämbetsman
Singular | |
---|---|
en pretor | obestämd form |
en pretors | obestämd form genitiv |
pretorn | bestämd form |
pretorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
pretorer | obestämd form |
pretorers | obestämd form genitiv |
pretorerna | bestämd form |
pretorernas | bestämd form genitiv |