publicerad: 2015
proklamation
pro·klam·at·ion
substantiv
~en ~er • till proklamera 1,2
Singular | |
---|---|
en proklamation | obestämd form |
en proklamations | obestämd form genitiv |
proklamationen | bestämd form |
proklamationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
proklamationer | obestämd form |
proklamationers | obestämd form genitiv |
proklamationerna | bestämd form |
proklamationernas | bestämd form genitiv |