publicerad: 2015
prånglare
prångl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. prånglarna prångla
Singular | |
---|---|
en prånglare | obestämd form |
en prånglares | obestämd form genitiv |
prånglaren | bestämd form |
prånglarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
prånglare | obestämd form |
prånglares | obestämd form genitiv |
prånglarna | bestämd form |
prånglarnas | bestämd form genitiv |