publicerad: 2015
prägel
prägel
substantiv
~n präglar 1 avtryck t.ex. på mynt; stämpel2 framkallad beskaffenhet, särart
Singular | |
---|---|
en prägel | obestämd form |
en prägels | obestämd form genitiv |
prägeln | bestämd form |
prägelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
präglar | obestämd form |
präglars | obestämd form genitiv |
präglarna | bestämd form |
präglarnas | bestämd form genitiv |