publicerad: 2015
prägling
prägl·ing
substantiv
~en ~ar • till prägla 1,2 – Alla sammansättn. med präglings- hör till prägla 1.
Singular | |
---|---|
en prägling | obestämd form |
en präglings | obestämd form genitiv |
präglingen | bestämd form |
präglingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
präglingar | obestämd form |
präglingars | obestämd form genitiv |
präglingarna | bestämd form |
präglingarnas | bestämd form genitiv |