publicerad: 2015
ragg
1ragg
substantiv
~en • grovt hår på get m.fl. djur; resa ragg äv. bildl. protestera
Singular | |
---|---|
en ragg | obestämd form |
en raggs | obestämd form genitiv |
raggen | bestämd form |
raggens | bestämd form genitiv |
2ragg
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨vard.⟩ till ragga
Singular | |
---|---|
ett ragg | obestämd form |
ett raggs | obestämd form genitiv |
ragget | bestämd form |
raggets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ragg | obestämd form |
raggs | obestämd form genitiv |
raggen | bestämd form |
raggens | bestämd form genitiv |