publicerad: 2015
raggare
ragg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. raggarna • ⟨vard.⟩ medlem av ungdomsgäng som ofta kör omkring i stora bilar
| Singular | |
|---|---|
| en raggare | obestämd form |
| en raggares | obestämd form genitiv |
| raggaren | bestämd form |
| raggarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| raggare | obestämd form |
| raggares | obestämd form genitiv |
| raggarna | bestämd form |
| raggarnas | bestämd form genitiv |


