publicerad: 2015
regelförenkling
regel|för·enkl·ing
substantiv
~en ~ar 1regel förenkling
Singular | |
---|---|
en regelförenkling | obestämd form |
en regelförenklings | obestämd form genitiv |
regelförenklingen | bestämd form |
regelförenklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
regelförenklingar | obestämd form |
regelförenklingars | obestämd form genitiv |
regelförenklingarna | bestämd form |
regelförenklingarnas | bestämd form genitiv |