SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
ror
ror substantiv ~et; pl. ~ roder; ​sitta till rors sitta vid rodret; bildl. vara ledare​ – I sammansättn. ror-, rors-.
Singular
ett rorobestämd form
ett rorsobestämd form genitiv
roretbestämd form
roretsbestämd form genitiv
Plural
rorobestämd form
rorsobestämd form genitiv
rorenbestämd form
rorensbestämd form genitiv