publicerad: 2015
runkning
runk·ning
substantiv
~en ~ar • till runka 1,2
Singular | |
---|---|
en runkning | obestämd form |
en runknings | obestämd form genitiv |
runkningen | bestämd form |
runkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
runkningar | obestämd form |
runkningars | obestämd form genitiv |
runkningarna | bestämd form |
runkningarnas | bestämd form genitiv |