publicerad: 2015
runmärka
run|märka
verb
‑märkte ‑märkt • ⟨ngt åld.⟩ till märka 2 runa 1
| Finita former | |
|---|---|
| runmärker | presens aktiv |
| runmärks (runmärkes) | presens passiv |
| runmärkte | preteritum aktiv |
| runmärktes | preteritum passiv |
| runmärk | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att runmärka | infinitiv aktiv |
| att runmärkas | infinitiv passiv |
| har/hade runmärkt | supinum aktiv |
| har/hade runmärkts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| runmärkande | |
| Perfekt particip | |
| en runmärkt + substantiv | |
| ett runmärkt + substantiv | |
| den/det/de runmärkta + substantiv | |


