publicerad: 2015
rättighetshavare
rätt·ig·hets|hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑havarna rättighet -havare
Singular | |
---|---|
en rättighetshavare | obestämd form |
en rättighetshavares | obestämd form genitiv |
rättighetshavaren | bestämd form |
rättighetshavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättighetshavare | obestämd form |
rättighetshavares | obestämd form genitiv |
rättighetshavarna | bestämd form |
rättighetshavarnas | bestämd form genitiv |