publicerad: 2015
rättighetshavare
rätt·ig·hets|hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑havarna rättighet -havare
| Singular | |
|---|---|
| en rättighetshavare | obestämd form |
| en rättighetshavares | obestämd form genitiv |
| rättighetshavaren | bestämd form |
| rättighetshavarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rättighetshavare | obestämd form |
| rättighetshavares | obestämd form genitiv |
| rättighetshavarna | bestämd form |
| rättighetshavarnas | bestämd form genitiv |


