publicerad: 2015
rättsprincip
rätts|princip
substantiv
~en ~er • till 3rätt 1 princip
Singular | |
---|---|
en rättsprincip | obestämd form |
en rättsprincips | obestämd form genitiv |
rättsprincipen | bestämd form |
rättsprincipens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsprinciper | obestämd form |
rättsprincipers | obestämd form genitiv |
rättsprinciperna | bestämd form |
rättsprincipernas | bestämd form genitiv |