publicerad: 2015
rättspraxis
rätts|prax·is
substantiv; best. ~ el. ~en • till 3rätt 1 praxis
Singular | |
---|---|
en rättspraxis | obestämd form |
en rättspraxis | obestämd form genitiv |
rättspraxis (rättspraxisen) | bestämd form |
rättspraxis (rättspraxisens) | bestämd form genitiv |