publicerad: 2015
rättsobducent
rätts|ob·duc·ent
substantiv
~en ~er • till 3rätt 1 obducent
Singular | |
---|---|
en rättsobducent | obestämd form |
en rättsobducents | obestämd form genitiv |
rättsobducenten | bestämd form |
rättsobducentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsobducenter | obestämd form |
rättsobducenters | obestämd form genitiv |
rättsobducenterna | bestämd form |
rättsobducenternas | bestämd form genitiv |