publicerad: 2015
rättsnotarie
rätts|not·arie
substantiv
~n ~r • ⟨finl.⟩ person med lägre juridisk examen
Singular | |
---|---|
en rättsnotarie | obestämd form |
en rättsnotaries | obestämd form genitiv |
rättsnotarien | bestämd form |
rättsnotariens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsnotarier | obestämd form |
rättsnotariers | obestämd form genitiv |
rättsnotarierna | bestämd form |
rättsnotariernas | bestämd form genitiv |