publicerad: 2015
schavottera
schav·ott·era
verb
~de ~t • i äldre tid: stå vid skampålen; numera: bli utsatt för allmänt hån, bli utpekad
| Finita former | |
|---|---|
| schavotterar | presens aktiv |
| schavotteras | presens passiv |
| schavotterade | preteritum aktiv |
| schavotterades | preteritum passiv |
| schavottera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att schavottera | infinitiv aktiv |
| att schavotteras | infinitiv passiv |
| har/hade schavotterat | supinum aktiv |
| har/hade schavotterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| schavotterande | |


