publicerad: 2015
segerherre
seger|herre
substantiv
~n ‑herrar • ⟨numera särsk. sport.⟩ seger herre
Singular | |
---|---|
en segerherre | obestämd form |
en segerherres | obestämd form genitiv |
segerherren | bestämd form |
segerherrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
segerherrar | obestämd form |
segerherrars | obestämd form genitiv |
segerherrarna | bestämd form |
segerherrarnas | bestämd form genitiv |