publicerad: 2015
självbedragare
själv|be·drag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bedragarna själv bedragare
Singular | |
---|---|
en självbedragare | obestämd form |
en självbedragares | obestämd form genitiv |
självbedragaren | bestämd form |
självbedragarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självbedragare | obestämd form |
självbedragares | obestämd form genitiv |
självbedragarna | bestämd form |
självbedragarnas | bestämd form genitiv |