publicerad: 2015
självbedragare
själv|be·drag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bedragarna själv bedragare
| Singular | |
|---|---|
| en självbedragare | obestämd form |
| en självbedragares | obestämd form genitiv |
| självbedragaren | bestämd form |
| självbedragarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| självbedragare | obestämd form |
| självbedragares | obestämd form genitiv |
| självbedragarna | bestämd form |
| självbedragarnas | bestämd form genitiv |


