publicerad: 2015
självbehärskning
själv|be·härsk·ning
substantiv
~en själv behärskning 1
Singular | |
---|---|
en självbehärskning | obestämd form |
en självbehärsknings | obestämd form genitiv |
självbehärskningen | bestämd form |
självbehärskningens | bestämd form genitiv |