SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
smita
1smita substantiv ~n ⟨vard.⟩ hop, mängd: ​en hel smita
Singular
en smitaobestämd form
en smitasobestämd form genitiv
smitanbestämd form
smitansbestämd form genitiv
2smita verb smet, smitit, pres. smiter smyga i­väg, av­lägsna sig o­lovligt; äv. bildl.
Finita former
smiterpresens aktiv
smits (smites)presens passiv
smetpreteritum aktiv
smetspreteritum passiv
smitimperativ aktiv
Infinita former
att smitainfinitiv aktiv
att smitasinfinitiv passiv
har/hade smititsupinum aktiv
har/hade smititssupinum passiv
Presens particip
smitande
smita åt sitta tätt åt
Infinita formeratt smita åtinfinitiv aktivPresens participåtsmitande