publicerad: 2015
smita
1smita
substantiv
~n • ⟨vard.⟩ hop, mängd: en hel smita
Singular | |
---|---|
en smita | obestämd form |
en smitas | obestämd form genitiv |
smitan | bestämd form |
smitans | bestämd form genitiv |
2smita
verb
smet, smitit, pres. smiter • smyga iväg, avlägsna sig olovligt; äv. bildl.
Finita former | |
---|---|
smiter | presens aktiv |
smits (smites) | presens passiv |
smet | preteritum aktiv |
smets | preteritum passiv |
smit | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att smita | infinitiv aktiv |
att smitas | infinitiv passiv |
har/hade smitit | supinum aktiv |
har/hade smitits | supinum passiv |
Presens particip | |
smitande |