publicerad: 2015
smitning
smit·ning
substantiv
~en ~ar • smitning från olycksplats
| Singular | |
|---|---|
| en smitning | obestämd form |
| en smitnings | obestämd form genitiv |
| smitningen | bestämd form |
| smitningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| smitningar | obestämd form |
| smitningars | obestämd form genitiv |
| smitningarna | bestämd form |
| smitningarnas | bestämd form genitiv |


