publicerad: 2015
straffare
straff·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. straffarna straffa 1
| Singular | |
|---|---|
| en straffare | obestämd form |
| en straffares | obestämd form genitiv |
| straffaren | bestämd form |
| straffarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| straffare | obestämd form |
| straffares | obestämd form genitiv |
| straffarna | bestämd form |
| straffarnas | bestämd form genitiv |


