SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
stridighet
strid·­ig·­het substantiv ~en ~er till stridig 1,2
Singular
en stridighetobestämd form
en stridighetsobestämd form genitiv
stridighetenbestämd form
stridighetensbestämd form genitiv
Plural
stridigheterobestämd form
stridighetersobestämd form genitiv
stridigheternabestämd form
stridigheternasbestämd form genitiv