publicerad: 2015
stuka
1stuka
verb
~de ~t 1 skada (led i) finger genom vrickning; platta till; slå el. böja ner el. om kant2 snoppa av, avfärda bryskt
Finita former | |
---|---|
stukar | presens aktiv |
stukas | presens passiv |
stukade | preteritum aktiv |
stukades | preteritum passiv |
stuka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stuka | infinitiv aktiv |
att stukas | infinitiv passiv |
har/hade stukat | supinum aktiv |
har/hade stukats | supinum passiv |
Presens particip | |
stukande | |
Perfekt particip | |
en stukad + substantiv | |
ett stukat + substantiv | |
den/det/de stukade + substantiv |
2stuka
substantiv
~n stukor 1 förvaringsutrymme på marken för rotfrukter2 ⟨prov.⟩ rad av parvis resta kärvar
Singular | |
---|---|
en stuka | obestämd form |
en stukas | obestämd form genitiv |
stukan | bestämd form |
stukans | bestämd form genitiv |
Plural | |
stukor | obestämd form |
stukors | obestämd form genitiv |
stukorna | bestämd form |
stukornas | bestämd form genitiv |