SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stuka
1stuka verb ~de ~t skada (led i) finger genom vrickning; platta till; slå el. böja ner el. om kantsnoppa av, av­färda bryskt
Finita former
stukarpresens aktiv
stukaspresens passiv
stukadepreteritum aktiv
stukadespreteritum passiv
stukaimperativ aktiv
Infinita former
att stukainfinitiv aktiv
att stukasinfinitiv passiv
har/hade stukatsupinum aktiv
har/hade stukatssupinum passiv
Presens particip
stukande
Perfekt particip
en stukad + substantiv
ett stukat + substantiv
den/det/de stukade + substantiv
2stuka substantiv ~n stukor förvarings­utrymme på marken för rot­frukter⟨prov.⟩ rad av parvis resta kärvar
Singular
en stukaobestämd form
en stukasobestämd form genitiv
stukanbestämd form
stukansbestämd form genitiv
Plural
stukorobestämd form
stukorsobestämd form genitiv
stukornabestämd form
stukornasbestämd form genitiv