publicerad: 2015
stulta
1stulta
substantiv
~n stultor • ⟨vard.⟩ liten flicka
Singular | |
---|---|
en stulta | obestämd form |
en stultas | obestämd form genitiv |
stultan | bestämd form |
stultans | bestämd form genitiv |
Plural | |
stultor | obestämd form |
stultors | obestämd form genitiv |
stultorna | bestämd form |
stultornas | bestämd form genitiv |
2stulta
verb
~de ~t • röra sig stapplande: stulta omkring
Finita former | |
---|---|
stultar | presens aktiv |
stultade | preteritum aktiv |
stulta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stulta | infinitiv aktiv |
har/hade stultat | supinum aktiv |
Presens particip | |
stultande |