SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stulta
1stulta substantiv ~n stultor ⟨vard.⟩ liten flicka
Singular
en stultaobestämd form
en stultasobestämd form genitiv
stultanbestämd form
stultansbestämd form genitiv
Plural
stultorobestämd form
stultorsobestämd form genitiv
stultornabestämd form
stultornasbestämd form genitiv
2stulta verb ~de ~t röra sig stapplande: ​stulta om­kring
Finita former
stultarpresens aktiv
stultadepreteritum aktiv
stultaimperativ aktiv
Infinita former
att stultainfinitiv aktiv
har/hade stultatsupinum aktiv
Presens particip
stultande