publicerad: 2015
ståndshögfärd
stånds|hög·färd
substantiv
~en • ⟨ngt åld.⟩ 3stånd 2 högfärd
Singular | |
---|---|
en ståndshögfärd | obestämd form |
en ståndshögfärds | obestämd form genitiv |
ståndshögfärden | bestämd form |
ståndshögfärdens | bestämd form genitiv |