publicerad: 2015
synkop
syn·kop
[‑kå´p]
substantiv
~en ~er • rytmförskjutning i musik genom sammanbindning av svagare betonad taktdel med en följande starkare betonad
Singular | |
---|---|
en synkop | obestämd form |
en synkops | obestämd form genitiv |
synkopen | bestämd form |
synkopens | bestämd form genitiv |
Plural | |
synkoper | obestämd form |
synkopers | obestämd form genitiv |
synkoperna | bestämd form |
synkopernas | bestämd form genitiv |