publicerad: 2015
trotsare
trots·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. trotsarna trotsa
| Singular | |
|---|---|
| en trotsare | obestämd form |
| en trotsares | obestämd form genitiv |
| trotsaren | bestämd form |
| trotsarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| trotsare | obestämd form |
| trotsares | obestämd form genitiv |
| trotsarna | bestämd form |
| trotsarnas | bestämd form genitiv |


