publicerad: 2015
tumnagel
tum|nagel
substantiv
~n ‑naglar • till tumme nagel 1
| Singular | |
|---|---|
| en tumnagel | obestämd form |
| en tumnagels | obestämd form genitiv |
| tumnageln | bestämd form |
| tumnagelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tumnaglar | obestämd form |
| tumnaglars | obestämd form genitiv |
| tumnaglarna | bestämd form |
| tumnaglarnas | bestämd form genitiv |


